I tisdags var jag på dramaten med skolan. Det var en härlig bussresa dit och sedan blev det en lite tur på stan i jakt på ett bra ställe att äta på. Det blev kebab. Sedan var vi självklart tvungna att köpa lite godis som vi kunde smaska på under teatern, det är ju samma sak som på bio. Kan tillägga att vi var väldigt duktiga med att inte prassla med påsarna.

Vi gick tillbaka till dramaten så vi var där kvart i fem fick då vi skulle få en rundtur där inne och vi började med att kolla i garderoben. Vi fick inte se hela men man såg ändå att den var STOR! Men just den korridoren vi gick i hängde det flera prinsessklänningar. Låt mig bara säga att jag blev kär och ville stanna kvar där resten av kvällen för att kolla på alla kläder. Jag har alltid velat se ett sådant ställe och nu fick jag änligen göra det, dock bara en liten stund men det var ändå en upplevelse. När vi skulle gå ut segade jag mig genom korridoren för att titta närmare på en vit klänning som hängde där. Glittrig på överdelen och en tor tyllkjol som bara skrek MADELEINE! Vet inte när jag skulle använda den men det känns som att man bara måste ha en sådan klänning i garderoben. Eller den skulle inte få hänga i garderoben, den skulle få sitta på en mannekäng docka och stå framma i mitt rum. Jag skulle vilja komma tillbaka dit och gå igenom hela garderoben, tänk vad man kan hitta där.

När vi kom ut från garderoben gick vi vidare och fick se stora scenen där pjäsen sedan skulle vara. Salen var jättefin med alla balkonger och dekorationer. Vi fick även gå bakom scenen och se all rekvisita som stod där och kläderna som hade lagts fram till skådespelarna.

Efter rundturen fick vi gå en runda till på stan men vi höll oss inne på en affär för att inte frysa ihjäl utomhus.

Klockan 19.00 började Stormen av William Shakespeare och vi satt på nionde raden från scenen. Först verkade den lite konstig, jag förstod inte riktigt vad den handlade om eftersom jag inte hade en aning om vad den skulle handla om. Men allting kom igång mer och mer och när Jonas Karlsson kom upp ur golvet som Caliban väcktes allting till liv på riktigt och fick mig att vilja se mer. Han var fantastisk i sitt skådespel. Jag har alltid tyckt att han är bra men att se honom spela en sådan annorlunda roll och göra det så bra var underbart. Kroppsspråket, rösten, ja allting hörde ihop och gjorde karaktären så levande.

Först mot slutet förstod jag hela handlingen och jag förstår allting ännu bättre nu efter att ha läst vad den handlar om. Det går inte riktigt att sätta fingret på hur pjäsen var. Rolig, lite konstig, upplyftande med alla dansnummer, lite förvirrande med de som kom och gick och förflyttningarna mellan de olika platserna på den öde ön. Men helheten var (med det kanske tråkiga men ändå så perfekta ordet) bra!

Direkt efter pjäsens slut gick vi till bussen och började färden hemåt och kom hem någon gång efter halv tolv.