Nu har lillsyrran börjat gnälla som en gammal kärring, alltid är det någonting som är fel.
Känns som att jag bara sitter och skrattar åt henne hela tiden, antingen ser hon rolig ut eller så låter hon roligt. Nyss när hon åt stannade hon plötsligt upp för att göra ett långt och konstigt ljud, tillslut kunde jag inte hålla mig längra och bröt ut i skratt. Då blev hon tyst och tittade förundrande på mig som om det var jag som hade gjort någonting konstigt.  

Slutsats: Bebisar är konstiga, men underhållande. Och söta såklart.